En kväll ute på landet

Ikväll var det dags att åka ut på landet riktigt för avskedsmiddag hos Jessica. Det var en bra bit på en mörk grusväg utan lampor som gällde och då är det landet på riktigt om ni frågar mig.
Det var jättetrevligt och smörgåstårtan de gjort såg så himla god ut men jag var duktig och smaskade i mig min quinoasallad istället. Hon hade till och med köpt tofuglass till mig så jag fick efterrätt, himla gulligt av henne!
Hos henne och hennes pojkvän bor en annan kille som nyligen skaffat sig två kattungar som var helt galet söta och tokiga. Trots att jag faktiskt lyckades undvika dem i stort sett helt blev jag dålig av dem så nu sitter jag här och har petat i mig en hel hög med mediciner. Urk!
Jessica tyckte att ena kissen såg så sugen ut på vin och då var jag snabbt framme med kameran såklart.
Sedan lyckades Adde fånga mig på bild med min kamera men inga av kvällens bilder blev sådär jättebra. Glömde såklart blixten hemma och den inbyggda är inte mycket att hänga i julgranen tyvärr, därav de brusiga fotona.
Nu ska jag krypa i säng och försöka sova trots allergin. Imorgon är det upprop 8.15 som gäller och jag har fått tips om att det ska finnas livemusik utanför aulan så jag ska försöka ta mig dit lite innan. 
God natt med er!
3 kommentarer på inlägget En kväll ute på landet
- Jag fotar med en Canon 450D och du kan läsa mer om min fotoutrustning här.
- All reklam, spam eller andra otrevliga/irrelevanta kommentarer kan komma att raderas eller modifieras.
- Men lämna mer än gärna en trevlig kommentar efter du läst inlägget så blir jag jätteglad!





Hihi vilket härligt första foto med kissen o vinet
Kram Gunilla i Singapore
Du är fortfarande skrämmande lik en kompis till mig (http
/mysigkudde.blogg.se). Ni skulle verkligen kunna vara släkt och jag vet att jag har sagt det förut, men det tåls att sägas igen (och minst en hundra gånger om).
svar; akta dig för att distrahera dig med saker som enbart gör det värre kära du. det finns så mycket mer annat än alkohol, maten och självdestruktiva saker att använda sig av. dom finns där bara man vågar pröva, och jag hoppas verkligen att det känns lite ljusare just nu (det var ju trots allt ett tag sedan, då jag som vanligt är segare än sirap)
vad för slags matproblem var det du hade/har (om du vill berätta alltså, annars får du låta bli)? dock blev jag nyfiken då du skrev om NLP, vad är det?
(och den där kontrollen är enbart falsk men det vet du redan)
Åh, jag tycker det är så himla svårt att svara på hur länge man mått dåligt. Det har liksom varit av och till sen jag var liten och dum och ägnade mig åt jojo-bantning i flera år, var deprimerad, ägnade mig åt självskadning innan jag ‘fick nog’, upptäckte hur lätt det var att kräkas och det var väl nästintill exakt tre år sedan. Sen dess har jag har jag prövat slutenvård, samtal, mellanvård och sådant som finns här i Gävle. Just nu har jag dock bestämt mig för att ge äs-kliniken här en andra chans och förhoppningsvis går det inte som förra gången (då det slutade med inläggning). Jag ska verkligen försöka att inte ge upp, inte helt och hållet. Det känns bara väldigt hopplöst just nu och jag är smått livrädd inför hur jag kommer klara av skolan samtidigt som det är meningen att jag ska försöka må bra också (maten fungerar ibland som ett sätt att stressa av, även om det i slutändan inte hjälper alls).. På ett eller annat sätt ska det väl gå, frågan är bara hur.
fin blogg