Jag väljer att leva
Idag är det ett år sedan en vän valde att avsluta sitt liv. En vän som jag lärde känna under en mindre rolig period av mitt liv men samtidigt en period som jag har lärt mig otroligt mycket av. En period som har format mig till den jag är idag med alla erfarenheter, både positiva och negativa. En period som jag tog mig upp ur och gick vidare, mycket rakare i ryggen och med enormt mycket mer livserfarenhet i bagaget. Det gjorde tyvärr inte hon.
Det var alldeles för länge sedan jag träffade henne sist men vi hade kontakt emellanåt och vi skulle ses både före och efter jul för drygt ett år sedan men olyckliga omständigheter gjorde hela tiden att det inte blev av. Det sörjer jag såhär i efterhand, jag trodde såklart att det skulle komma fler chanser. Det var först på hennes födelsedag i början av mars som jag insåg vad som hade hänt, då hade jag i flera veckor tänkt att jag skulle smsa henne men annat kom hela tiden i vägen.
Med tanke på hur jag lärde känna henne så kändes det lite extra, just det faktum att hon själv valde att avsluta sitt liv. På ett sätt kände jag att det, statistiskt sett, lika gärna hade kunnat vara jag. Skillnaden där är att jag hela tiden har sett en framtid med nya saker att upptäcka som jag vill uppleva, även om den ibland varit väldigt avlägsen.
Det är så fruktansvärt tragiskt att det ska behöva gå så långt som att en jättefin tjej väljer att lämna den här världen och jag blir så arg över att hjälpen inte är tillräcklig. Den är på inga sätt tillräcklig, så länge det fortfarande finns folk som väljer den utvägen så är hjälpen inte tillräcklig.
Efter att första chocken och sorgen lagt sig insåg jag att det bästa jag kunde göra, det enda jag faktiskt kunde göra, var att leva för oss båda två. Hon valde att avsluta sitt liv alldeles för tidigt. Jag hittade vägen tillbaka till livet för att det fanns, och fortfarande finns, så mycket kvar som jag vill göra och upptäcka. Det absolut bästa jag kan göra nu är att leva för oss båda. Att våga ta risker och chanser, inte låta någonting hindra mig och framförallt inte ångra någonting.
Jag väljer livet, att leva fullt ut. Idag och varje dag.
♥ 4 kommentarer ♥ 31 januari, 2012 kl 21:18 ♥
Kategori: Tankar
♥ Ettiketter: Död, Erfarenheter, Leva, Tankar
We’re older now, the light is dim. And you are only just beginning.
Den här dagen har magiskt runnit iväg himla fort. Helt plötsligt är det kväll och jag känner mest för att krypa i säng och fortsätta läsa min bok. 
Har ändå hunnit med en hel del idag, till och med gehöret gick bra på förmiddagen. Mirakel kan ske!
Annars har dagen gått åt till övning, både Beethoven, stråkorkestergrejer, kvartettstycket och lite SHOF har det blivit. Som avslutning blev det en skvätt pianoövning också. Helt klart godkänd övningsdag, hade gärna skrapat ihop en timme till men min vänsterhand gör lite ont så det får bli vila resten av kvällen.
Imorse drömde jag att det var fredag och att jag jätteförsovit mig och missat både orkestern och tåget till Uppsala. När klockan sedan ringde var jag övertygad om att det var fredag och att jag hade bråttom till frukosten för att hinna till orkestern. Så hela dagen har jag trott att det är fredag. Himla märkligt! Önsketänkande att det ska bli helg snart kanske?
♥ Inga kommentarer ♥ 31 januari, 2012 kl 20:12 ♥
Kategori: Vardagligt
♥ Ettiketter: Beethoven, Drömmar, Gehör, Helg, Kvartett, Läsa, Orkester, Övning, SHOF
Om mig
Anna-Maria heter jag men ni kan kalla mig för Ponyo.
En 24 år ung tjej som drömmer om ett liv som violinist och fotograf. Jag går en klassisk musikutbildning på Bollnäs folkhögskola och försöker dessutom kombinera det med de nöjen som Uppsalas studentliv har att erbjuda. Mycket studentliv och mycket musik finns det här!Gillar allt som har med musik att göra, besatt är kanske bättre ordval. Försöker lära mig mer om fotografering och fotar med en Canon 450D.
Vill du kontakta mig kan du maila på blogg@annamaria-l.se eller skriva en kommentar.
