Kategoriarkiv: Sjukligt

Fika och ny leksak

Efter många svordomar och samtal med infektionsmottagningen fick jag till slut en tid där imorgon kl 9. Det ringde de om när jag satt i bilen på väg till husläkaren som jag hade tid hos i eftermiddags. Först fick jag en tid den 27 mars men då höll jag på att gå i taket helt, jag kan ju inte gå med feber i ytterligare tre veckor innan jag får komma för utredning, det går bara inte. Så efter ytterligare några vändor fram och tillbaka fick jag en tid imorgon. Besöket hos husläkaren resulterade därmed främst i förlängd sjukskrivning, bara skönt att slippa bli stucken i armarna flera dagar i rad för att ta samma prover.

När jag kom hem blev det kaffe och kladdkaka för att varva ner lite. Orken är verkligen inte på topp idag, sov så himla dåligt inatt att jag mest går runt och stirrar utan att komma mig för med någonting vettigt. Att endometriosen bråkar lite extra och humöret är i botten efter allt bråk med sjukhuset gör inte saken bättre. Nu hoppas jag på en bra kväll och en bättre morgondag! :)

Pappa och jag beställde i förrgår varsin ny leksak, för mig blev det en externhårddisk och för hans del en ny internhårddisk, och idag fick vi äntligen tag på paketet. Jag ska ha min till foton och vill kunna släpa med mig den utan att oroa mig för att den ska gå sönder, därav blev det en Lacie Rugged som ska vara stöttålig och allmänt slitstark. Särskilt vacker är den inte men lite charmig på sitt sätt. ;) Den fick heta Ruggis och kommer vara min trogna följeslagare i framtiden. :)

Men jag måste uttrycka ett stort minus till posten som än en gång lyckats klanta sig när det gäller leverans. Pappa betalade för hemleverans och jag satt hemma igår och väntade på att de skulle komma med paketet under eftermiddagen. Det ringer på porttelefonen och jag hinner inte ens resa mig och gå till telefonen innan de har tryckt bort samtalet, sen går de tillbaka till sin postbil och åker härifrån.
Sedan blev det en lång process för att försöka få tag på paketet vilket slutade med att posten hävdade att det var stört omöjligt för dem att få fram paketet, pappa var tvungen att vänta till efter kl 16 idag innan han kunde hämta det på ett utlämningsställe.
Vad är det för sätt när han betalat för att få det hemskickat?!

Ringa hit, ringa dit…

God morgon! 
Vilken lättnad det var när jag efter att ha läst på twitter om snö både här och där i landet tittade ut genom fönstret och slapp se en vit-slaskig värld där ute. Det är ganska grått och trist så vädret kunde allt visa sig från en bättre sida men åh vad skönt att det inte kommit en massa snö i alla fall! :)

Nu sitter jag och äter frukost och väntar på att de ska ringa från infektionsmottagningen. Efter att ha pratat med en läkare på metabolmottagningen igår fick jag bättre direktiv om hur jag ska göra med kortisondoseringen och han skulle skicka en akutremiss till infektionsmottagningen för utredning om varför jag går med feber. Så jag skulle ringa dit idag för att prata mig till en tid så fort som möjligt. När telefontiden öppnade kl 7.30 imorse ringde jag, knappade in mitt telefonnummer och fick höra att de skulle ringa tillbaka kl 7.45. Hurra, tänkte jag, det är snabbt och bra. Trodde jag, ja. Strax före kl 10 ringde de och då fick jag inget vettigt svar alls annat än att de inte visste vad de skulle göra och hänvisade mig till en sekreterare som jag hade 3 minuter på mig att få tag på. Det gick ungefär så bra som det låter, upptaget och sedan var telefontiden slut.

Så nu sitter jag här IGEN och väntar på att de ska ringa tillbaka, kl 10.15 är den tid de sagt men det tror jag ju inte på nu. Fy vad irriterad jag blir, att det aldrig fungerar som det ska med sjukvård… Man måste ju vara frisk för att orka vara sjuk, ska det vara så svårt att förstå att de ska ge mig en tid hos en läkare så snart som möjligt? För det är just det som verkar vara problemet, de förstod inte vad han ville med akutremissen.

Endometriosis Awareness Month

Mars är Internationella Endometriosmånaden och den här veckan, vecka 10, är internationella endometriosveckan. Syftet är att sprida information om endometrios så att fler ska bli medvetna om att sjukdomen finns och att det är så pass vanligt som det är.

En av tio kvinnor är drabbade, vilket gör sjukdomen vanligare än HIV och cancer, bland dem har 60% symptom och 20% svåra symptom. Med tanke på att det är så vanligt med endometrios är det nästan ingen som känner till det, det innebär att det är många som är sjuka utan att veta varför och utan att få behandling. Idag tar det i genomsnitt 5-10 år innan man får diagnosen endometrios vilket då oftast har inneburit minst lika lång tid av smärta och en känsla av att inte bli trodd.

Vad är endometrios?

Endometrios innebär att man har livmoderslemhinna på fel ställe, till exempel på äggstockar, äggledare, urinblåsa och tarm, vilket leder till en kronisk inflammation i buken. Endometrioscystorna kan variera i storlek, från mikroskopiska till knytnävsstora cystor och ger ofta svår smärta. Symptom på sjukdomen är bland annat kraftig menstruationssmärta, rikliga menstruationsblödningar, smärta vid samlag, trötthet och ofrivillig barnlöshet. Sjukdomen går i skov vilket gör att man vissa perioder kan må bättre och vissa sämre.

Vad gör man åt det?

Diagnos ställs säkrast via titthålsoperation men även med hjälp av de symptom man har. Det finns inget botemedel för endometrios, enbart viss lindring.

Främst är det hormonbehandlingar som gäller, till exempel p-piller utan blödningsuppehåll, hormonspiral eller att stänga av kroppens egen östrogenproduktion så att man hamnar i ett konstgjort klimakterium. Det ska svälta ut livmoderslemhinnan som har hamnat på fel ställe och på så sätt minska symptomen. Många får tyvärr mer eller mindre svåra biverkningar av hormonbehandlingarna vilket gör att det på så vis blir väldigt svårbehandlat.

För att lindra den akuta smärtan är det smärtstillande läkemedel av varierande styrka som gäller och många har svårt att bli smärtfria även med starka värktabletter. Man kan även bli hjälpt av TENS, transkutan elektrisk nervstimulering, som smärtlindring. Det är smärtlindring som bygger på stimulering med svaga elektriska strömmar och är helt fritt från biverkningar.

Vid operation går man in och tar bort de endometrioshärdar man kan hitta men det är ingen hållbar lösning i längden med regelbundna operationer då det gärna bildas nya härdar i gammal ärrvävnad.

Viktigt!

Jag tycker att det är så himla viktigt att endometrios får mer uppmärksamhet och att fler får vetskap om sjukdomen. Inte för att jag vill att folk ska tycka synd om mig och sympatiskt klappa mig på axeln, det klarar jag mig bättre utan. Jag tänker istället på alla som går dag ut och dag in med extrem värk utan att få någon hjälp eller förklaring. Utan att någon tar dem på allvar. Att få höra från läkare att ”det gör ont att ha mens”, ”ta en promenad så blir det bättre” eller ”du är nog deprimerad, ta dig i kragen och sluta gnäll så blir det bättre”, det hjälper inte direkt om man vissa dagar inte tar sig ur sängen på morgonen för att man har så ont.

Alla som går månader och år utan att lyckas bli gravida förtjänar att få hjälp, få en förklaring och stöttning. Även om behandlingsalternativen många gånger är mindre trevliga att gå igenom så förtjänar man att få ta del av den hjälp som finns att få idag. Har man kronisk värk blir man trött i både kropp och själ och att behöva bråka med både sjukvård och försäkringskassa ska vara det sista man behöver oroa sig för i det läget.

Min förhoppning är också att ju mer uppmärksamhet sjukdomen får desto mer uppmärksammad blir även forskningen kring nya behandlingsalternativ. För som det är idag finns det inget botemedel utan möjligtvis kan man med mycket tur lyckas dämpa symptomen såpass att man kan leva ett drägligt liv och det tycker inte jag är tillräckligt i dagens moderna samhälle.

Framförallt förtjänar alla som är drabbade av det här dolda helvetet att få förståelse från samhället och sjukvården. Det är inte inbillning utan en svår sjukdom som man måste lära sig att leva med vare sig man vill det eller ej.

En solig morgon

God morgon! :)  
Idag känns som en bra dag trots att febern gått upp lite istället för ner. Solen skiner ute och det ser riktigt våraktigt ut, ska bli så skönt när det blir varmare ute! Jag sitter och petar i mig lite frukost och en kopp kaffe för att vakna till lite nu, varken mamma eller pappa är hemma så det är riktigt skönt att vara själv en stund. Är man van att bo själv uppskattar man stunderna ensam på ett annat sätt. :) Men sen är det såklart trevligt när de kommer hem igen för då är jag sällskapssjuk och vill prata med någon, pratkvar som jag är. :P

Precis när jag vaknat ringde en sköterska från metabolmottagningen som hade sett mailet jag skickade igår, det gäller att attackera sjukvården från alla håll man kan när de står och stampar och inte vet vad de ska göra härnäst. Hon var jättetrevlig och tyckte att såhär kan jag ju inte gå, feber i nästan fyra veckor i kombination med binjurebarksvikten. Så hon skulle sätta någon mottagningsläkare på att göra någonting vettigt och klagade han på att han inte visste vad han skulle göra så fick han väl jobba sig uppåt bland sina chefer för att få hjälp. :)
Helt klart en jättestor tumme upp för sköterskor som tar en på allvar och bryr sig!

Så, vad gör ni en dag som denna? :)  

Kladdkakebakning och efter-akuten-trötthet

Mamma har dagen till ära blivit med en ny iFån, det blev ett byte från hennes gamla, trötta 3G(som pappa redan slitit ut en gång) till en 4S så idag har hon suttit och knappat och lärt sig allt nytt med den. Hon passade på att smygfota mig när jag fick för mig att slänga ihop en kladdkaka i ren desperation efter att göra någonting annat en stund istället för att bara vara sjuk. :) Det bästa med att göra kladdkaka måste ju ändå vara att få äta upp resterna av smeten. ;) Mums! Såhär fin blev den färdiga kladdkakan som nu står och svalnar på bänken i köket. :)

Kladdkakan är ett försök att övertala både kropp och själ att nu, nu är det dags att bli frisk! Igår blev det en dag på akuten igen så jag har varit lite seg och trött idag, ja lite extra utöver sjukdomen då. På akuten blev det skiktröntgen för att utesluta något fel i magen utöver endometriosen och den visade ingenting. Men fy vad äcklig kontrastvätskan som man skulle hälla i sig innan var! En stor kanna som man skulle dricka på mindre än två timmar och för varje mugg mådde jag mer och mer illa. Inget jag rekommenderar! Dessutom fick jag ännu mer kontrastvätska intravenöst uppe på röntgenavdelningen och den gjorde att man i en minut kände sig helt jättekonstig, panikkissnödig, varm i hela kroppen och metallsmak i munnen. Riktigt märkligt!

När proverna var bra och röntgen inte visade någonting konstigt kliade sig läkaren i huvudet och ringde infektionsjouren för att fråga om råd. Någonting måste ju vara orsak till febern som inte ger med sig, frågan är vad. Det blir lite extra lurigt när de inte kan säga säkert hur mycket min kortisonbehandling mot binjurebarksvikten döljer symptom och gör att provsvaren blir osäkra så de vet inte vad de ska göra härnäst. Alltså blev resultatet att de bollade över det hela till min husläkare igen, hon som redan har kastat in handduken en gång och skickat mig till akuten. Känns ju sådär måste jag säga…

Efter att ha pratat med husläakren idag skulle hon se till att få journalerna från akuten och brevet från läkaren, där han skrev lite om vad han tyckte kunde göras härnäst, och jag fick en tid hos henne på torsdag. Jag hoppas verkligen att jag är piggare tills dess, feber i nästan fyra veckor är ingenting jag rekommenderar! Nu får väl det här ge med sig en gång för alla tycker jag!

Några vinterfoton

I brist på kamera, ork till att fota och nyare foton sitter jag och pysslar lite med några foton från förra vintern som låg på externdisken. Jag blir mer och mer förtjust i lightroom ju mer jag jobbar med det. Allt är så himla smidigt och man kan göra de saker jag vill med så mycket färre klick! Jag som alltid glömmer att lägga upp foton på flickr kan nu klicka på en knapp och *poff* så hamnar de där också. För att inte prata om när man ska spara fotona…! Oj oj vad mycket smidigare det är! :D

Idag har varit en trött dag, det där med att inte få äta på hela dagen igår tror jag tog ut sin rätt i form av trötthet idag. Jag är, vare sig jag vill det eller ej, lite som ett barn och måste ha mat regelbundet för att fungera vettigt. Annars verkar det som att febern gått ner litegrann så det finns hopp om att jag slipper en vända till på akuten. Nu gäller det bara att se till att det fortsätter gå åt rätt håll! :) Vågade mig ut på en liten, långsam promenad med föräldrarna på eftermiddagen och oj vad skönt det var med frisk luft! Hoppas på att orka med en lite längre tur imorgon. :)

Nu får det nog bli en kopp te till senaste One Tree Hill och sedan krypa i säng. :)

En skottdag på sjukhuset

20120229-195833.jpg
Det har varit en himla lång extradag på året. Från niotiden imorse har jag varit på sjukhuset och var inte hemma förrän vid sex. Dessutom fick jag varken äta eller dricka på hela tiden och något dropp kopplade de inte på mig heller. Det blir man matt av kan jag säga!

Först blev det en tur på kirurgakuten, som husläkaren beordrade om jag inte var bättre idag, för att sedan bli skickad vidare till gyn. Akuten var så himla rörig, folk sprang fram och tillbaka och verkade inte göra mycket vettigt alls. Proverna är bra så de tror inte att det är blindtarmen och på gyn fick jag grön stämpel. Är det inte bättre imorgon eller om jag blir sämre så vill de ha tillbaka mig till kirurgen igen för mer utredning. Det kan tydligen vara tidigt stadium av blindtarmsinflammation eller något sånt. Hurra…

Det var himla skönt att komma hem och få dricka ett glas saft och äta rester av gårdagens middag. Nu är jag så trött att jag nästan överväger att gå och lägga mig. :)
Min plan är att vakna pigg och frisk imorgon. Någon emot? Nej, jag tänkte väl det. :)

En Mariadag

Det blev chili med hembakat bröd till middag ikväll, helt klart mer än godkänd namnsdagsmiddag! :) Chili är så himla gott, även om min aptit inte är på topp just nu. Jag mår ungefär likadant idag, feber fortfarande, ont i magen och allmänt trött och hängig. Humöret går åt rätt håll i alla fall vilket känns himla skönt, dippen jag hade i söndags var inte kul alls. Inte så konstigt att tappa humöret och orken litegrann när man är inne på tredje veckan totaldäckad.

Läkaren hade inte så mycket att säga, ingen urinvägsinfektion och ingen hög CRP och hon trodde inte att det var något akut just då. Men jag fick order att åka till akuten om det blir sämre eller om jag inte är bättre imorgon. Känns sådär måste jag väl säga, det finns ju roligare ställen än akuten att hänga på. Det behöver tas prover som hon inte kan få svar på inom rimlig tid och en kirurg behöver få klämma på magen på mig, utesluta blindtarmen och andra kirurgiska åkommor. Får helt enkelt ladda upp med mycket tålamod och en bok och få det avklarat om jag inte magiskt är mycket piggare imorgon. Det vore ju ganska trevligt om de kunde hitta något som de kan göra något åt så jag får bli frisk nu.

Eftermiddagen har ägnats åt Grey’s Anatomy, jag har precis börjat på säsong fyra nu. Har läst ikapp bloggar och redigerat lite foton också. Det går inte så fort men det är skönt att göra något i alla fall, trots att jag inte är på topp. :) Jag har börjat använda Lightroom och hittills är jag väldigt nöjd och imponerad! Det verkar vara väldigt lättjobbat och smidigt. :) Så synd bara att jag inte har fler foton på externdisken som jag har här, de flesta foton jag vill fixa med finns på stationära datorn uppe i Bollnäs. Där är även kameran som jag mer än gärna skulle haft lite närmare just nu, mamma har fina tulpaner som hade kunnat bli fina foton. :)

En liten uppdatering

Jag lever men de senaste dagarna har varit mindre roliga måste jag säga. Dagen har ägnats åt att försöka få tag på läkare som kan kolla vad som är knas. Vårdcentralen behagade inte ringa tillbaka förrän sent på eftermiddagen trots att jag ringde på förmiddagen så jag ringde gynakuten för att fråga dem om råd. Hon tyckte att det behöver utredas bredare än bara gyn till att börja med i och med febern och värken i magen så hon hänvisade till vårdcentralen eller kirurgakuten. Akuten håller jag mig gärna borta ifrån om jag kan undvika det så det blev till att vänta på att vårdcentralen skulle ringa upp.

När vårdcentralen väl ringde var klockan så mycket att jag såklart inte fick komma dit idag men jag har fått en tid imorgon förmiddag. Det tillsammans med stränga order om att åka till akuten om jag blir det minsta sämre och/eller får mer ont.

Nu tycker jag att det får vara nog med det här eländet, jag ska ju vara pigg och frisk! Att behöva hjälp med att ta på mig strumporna för att jag inte kan lyfta benen tillräckligt mycket själv på grund av värk, det är inte jag på något sätt! Jag ska vara den där glada, spralliga som inte kan sitta still och studsar runt som ett yrväder.

Tills vidare kraschar jag nu en stund på soffan efter middagen. Chattade med fina Sara på skype före middagen och det gjorde gott för själen. Tänk vad bra vänner kan muntra upp…! ♥

Man ska inte ropa hej…

20120226-181936.jpg
Det där med att man inte ska ropa hej innan man är över bäcken (visst är det så man säger?), det stämmer nog ganska bra. Så mycket för att jag var på väg att bli bättre… Sedan igår lunch har jag mått kasst rent ut sagt.

Kroknade totalt igår med frossa, yrsel, illamående, mer feber och tilltagande ont i magen och efter en natt med dålig sömn hade jag mer feber imorse igen. Hurra… Dessutom har jag rejält ont i magen så dagen har spenderats på soffan med att försöka hitta ett sätt att sitta/ligga som inte gör ont (utan lycka ska tilläggas).

Så nu är jag minst sagt trött och less, jag var ju på väg att bli frisk! Mamma och pappa köpte lite godis till mig när de var ut en vända, mamma gör nog vad som helst för att jag ska äta och dricka just nu, aptiten är i botten. Frågan är väl om jag borde ringt gynakuten för att kolla så det inte är något knas, jag orkar bara inte bli hemskickad igen och få höra att det ”bara” är endometriosen som bråkar.

Imorgon lär det bli en vända med husläkaren igen i alla fall, sjukskrivningen har gått ut och jag är inte i skick att åka tåg till Bollnäs hur gärna jag än vill.

Positivt överraskad

Ibland blir man positivt överraskad, idag var ett sådant tillfälle. Igår var jag till min nya husläkare för den här envisa influensan. Idag ringde hon för att fråga hur jag mår. Jag upprepar, läkaren ringde för att kolla hur jag mår idag! Dessutom fick jag en tid för uppföljning på torsdag om jag inte har blivit bättre tills dess, blir jag bättre kan jag avboka den.

Det här är helt främmande för mig, en husläkare som faktiskt gör någonting (annat än suckar och säger att jag är deprimerad). Hurra för privatmottagningar som är landstingsanslutna. Bättre sjukvård för samma pris.

Det gör ont, och hör sen!

20120220-145535.jpg
Hur snabbt det än går så kan jag inte komma ifrån det. Jag gillar inte att bli stucken i fingret! Det gör ont, länge dessutom! Tacka vet jag vanligt blodprov i armvecket, så mycket bättre. Låt inte folk luras, det må gå fort men stick i fingret gör ont!

Jaja, inte så mycket att argumentera om när de bara skulle ta en CRP för att utesluta något bakteriellt. Och CRPn var bra så diagnosen blev, inte helt överraskande, influensan. Jag gick till läkaren främst för att få läkarintyg, man får ju bara vara sjuk en vecka utan läkarintyg och mer strul med CSN vill jag inte ha. Så nu är det vila som gäller tills jag blir frisk, vilket förhoppningsvis blir innan fredag då sjukskrivningen går ut.

Nu ska jag sluta vara bitter, det blir man ju inte piggare av heller! Frågan är nu om jag ska roa mig med ännu mer Grey’s eller om jag ska läsa en stund kanske. :)