Inlägg i kategorin Vägen tillbaka

Drömmen om en ny fiol

Jag har sedan några veckor tillbaka en ny fiollärare som är annorlunda på alla tänkbara sätt. Jag tror inte att det är på något negativt sätt, bara det att hon har en annan metod att lära ut på än jag är van vid sedan tidigare. Jag ska ha en hel drös med böcker som har övningar för det ena och det andra och en massa nytt. Tidigare har jag fått noter framslängda framför mig och fått traggla med dem tills jag lärt mig tekniken. Nu kommer jag nog kunna lära mig tekniken separat och sen få stycken att spela som jag kan använda tekniken som jag lärt mig.

Det känns både bra och lite skrämmande. Allt är så nytt än så länge, det känns som att jag precis börjar lära mig spela igen. Nej, riktigt så är det väl inte men osäkert känns det. Jag har inte tidigare fått lära mig att bara spela direkt själv efter noter utan har alltid fått höra hur det ska låta och liknande. Nu ska jag lära mig att bara pang tjoff kunna spela efter noter som jag får framför mig och det är ju i och för sig väldig bra att kunna, bara att det blir väldigt mycket svärande just nu.

Något som gjorde mig lite ledsen i måndags var att hon inte alls gillade min fiol. Hon tyckte att jag borde skaffa en ny så fort jag fick möjlighet för den var så svårspelad och så trög. Min älskade fiol, som har varit mig trogen i så många år. Skulle den vara dålig?

Fick även tips på någon som hon tyckte skulle kika på min fiol och se om han kunde fixa till den så det blev bättre ljud och så men hon var inte säker på att han tog emot skolfioler. Jag får ringa honom och hålla tummarna, jag har inte riktigt råd att köpa en ny fiol bara sådär. Har kikat runt lite än så länge och det finns så mycket fina fioler som verkar vara väldigt bra. Alla kostar alltför mycket pengar också.

Har hittat några hos en fiolnisse uppe i Norrland som verkar bra.
Det här är drömfiolen av de han har men den är inte riktigt i min prisklass: Fiol 1
Det här är en som är lite mer realistisk i pris: Fiol 2
Även denna är intressant: Fiol 3
Den här blev jag också intresserad av men den var lite dyrare: Fiol 4

Nej, nu ska jag äta lite glass med min Tox och sen sova alternativt spela lite tv-spel beroende på hur magen beter sig. Jag hoppas på att vakna piggare imorgon än jag varit idag. Förkyld och allmänt hängig har jag känt mig hela dagen och jättetrött vilket har resulterat i att jag somnat flera gånger och Tox fnissande har fått väcka mig.

♥ Inga kommentarer ♥ 9 december, 2009 kl 02:44 ♥ Kategori: Vägen tillbaka
♥ Ettiketter: Fiol, Fiollektion, Musik, Teknik

En dröm, ett hopp, ett liv.

Igår blev det grillning med vänner. Jag tror att det var trevligt även om jag är väldigt skeptisk till en hel del saker just nu. Jag behöver miljöombyte. Få en nystart i mitt liv.
Fick jag välja skulle jag kunna tänka mig att ta mitt pick och pack och Oskar och flytta till Stockholm. Flytta till musiken, till drömmen, till ett nytt liv.

Visst, jag vet inte om det löser någonting, men jag behöver ombytet. Behöver få en omstart med den jag älskar mest. Egentligen skulle jag kunna tänka mig Los Angeles, Athen, Rom, London, Wien, eller någon annan storstad som kan erbjuda det jag är ute efter.

Jag vill ha Oskar och jag vill ha musiken. Det är allt jag behöver just nu.
Jag vill nå min dröm. Jag ska nå min dröm.

♥ Inga kommentarer ♥ 29 juni, 2009 kl 00:13 ♥ Kategori: Vägen tillbaka, Vardagligt
♥ Ettiketter:

Träning och fiolspel.

Vad hände med det fina vädret som var under helgen? När jag vaknade imorse spöregnade det och det har nog inte slutat än. Kul för mig som sov hos Oskar och hade jeanskjol och linne på mig och bara en tjocktröja med mig. Snodde en av Oskars tjocktröjor när jag skulle cykla iväg till min tid hos arbetsterapeuten. När jag kom fram konstaterade kvinnan i receptionen, som börjar känna igen mig vid det här laget och småler lite åt mig varje gång, att det var ett hemskt väder idag.
- Jo tack, det märkte jag, svarade jag med ett litet leende i Oskars genomblöta, stora tjocktröja.

Besöket var ändå lyckat så jag blev inte blöt alldeles i onödan även om jag fortfarande känner mig frusen. Har fått en massa tips och grejer för hur jag ska komma igång och träna upp handen och armen/armarna. Så nu är det bara att sätta igång med mitt träningsschema, ovana ord att höra från mig va?
Men det handlar inte om så mycket tid, iallafall inte nu i början, då det är ca 30 minuter om dagen totalt. En trött och nyligen lagad hand orkar inte med mycket mer än så nu i början.

Nu börjar även den riktiga vägen tillbaka med fiolspelandet!
Jag ska försöka lägga upp scheman för hur mycket jag ska spela varje dag för att komma igång med det igen. Det är en vana jag mer eller mindre fått göra mig av med under senaste året, att spela alltså, för att inte handen klarat av det. Nu blir det istället upptrappning och i samma veva även uppfräschning av en kategori här på bloggen som legat ganska vilande senaste halvåret/året.

Här kan du följa min väg tillbaka!
Nu ska jag spela! Håll tummarna för mig!

♥ Inga kommentarer ♥ 2 juni, 2009 kl 14:51 ♥ Kategori: Vägen tillbaka
♥ Ettiketter:

Jag får spela igen!!!

Nu är lyckan fulländad! Jag får börja spela fiol igen!

Kom nyss hem från läkaren som sa att allt såg bra ut och att jag får använda handen mer eller mindre obehindrat. Ska jag göra något som innebär att jag kan böja tummen bakåt ska jag ha stöd på, tex. när jag cyklar, men annars får jag vara utan helt nu!

Men det viktigaste är ju att jag får spela igen!!! Min älskade fiol kan få komma upp ur fodralet och se lite dagsljus igen.

Spela spela spela! Haha!

♥ Inga kommentarer ♥ 8 maj, 2009 kl 10:42 ♥ Kategori: Vägen tillbaka
♥ Ettiketter:

Nattsudd och försök till bloggning.

Jag vill börja med att frånsäga mig allt ansvar för hur den här t exten blir. Garanterat kommer det bli en massa felskrivningar och skumma särskrivningar lite här och där men det orkar jag inte bry mig om just nu.

Klockan är alldeles för mycket och jag sitter uppe och känner mig allmänt nere och deppig. Handen är fortfarande i jättegips vilket snart gör mig vansinnig,s peciellt då stift e tsom sitter i tummen skaver och det känns som om det håller på att leta sig ut på ngåot sätt. Int e alls skönt kan jag informera! Men på torsdag (min födelsedag!) ska jag till farbror tumdoktorn för att ta bort stygnen och stiftet vilket ska bli spännande. Jag hoppas att det efter det besöket inte kommer kännas lika obehagligt och göra ont. Som det är nu gör det ont att skriva på dat or och det känns allmänt obehagligt när jag inet håller handen i högläge vilket är väldans opraktiskt.

 Jag bor de på ri ktigt skärpa mig och krypa i säng nu men det är för mycke tsom snurra r i mittt huvud. Just nu vet jag ingenting känns de tsom. Jag vet  inte vad jag vill just nu, jag vet inte vad jag vill göra i höst, jag vet inte hur jag ska få pengar till sommaren. Jag vet inte. Pr ecis just nu känner jag mest för att åka bort någonstans e tt bra tag. Förs vinna från allt. Då skulle jag kanske uppskatta de tjag har lite mer. Och andra skulle uppskatta mig på et t annat sätt. Inte ta mig förgivet.

Jag vill spela. Det är vad jag vill göra. Bara drömm a mig bort och få spela bort alla tankar, spela bort allt dåligt.
Blunda och lyssna till tone rna som kommer av stråkens lugna färd på strängen.

Snart så. De t kan inte vara så långt bort nu tills jag kan börja spela litegrann igen. Jag längtar så de tgör ont i hjärtat.

♥ Inga kommentarer ♥ 8 april, 2009 kl 00:19 ♥ Kategori: Vägen tillbaka, Vardagligt
♥ Ettiketter:

Influensa och operationstid.

Två dagar i skolan hann jag med innan det var dags igen. Jag pratar om att bli sjuk igen. Denna gång är det dock inte magsjuka/matförgiftning som i förra veckan utan troligen influensa. Något som jag nog kan tacka Oskar för då han bosatt sig hos mig när han legat sjuk nu i flera dagar. Men vad gör man inte för någon man tycker om? Nu får han ta hand om mig istället. Igen.

Dagen har spenderats till att försöka kurera mig från feber och hosta vilket har inneburit film och många avsnitt av How I Met Your Mother. Lagom ansträngande dag för mig just nu även om jag egentligen borde ta igen en massa plugg. Risken är stor att jag inte kommer iväg på föreläsningen jag har imorgon också vilket inte känns helt bra. Jag hoppas att AdLibris skickar mina kursböcker snarast så jag kan börja ta igen det jag missat när jag var sjuk i förra veckan. Vi pratar 9 kapitel i en 2 kg tung bok. Mysigt!

Imorse ringde sköterskan från handkirurgimottagningen på Elisabethsjukhuset och undrade om jag hade några önskemål när det gäller operationstid så nu är det spikat och klart. Den 5 mars opereras jag vilket just nu känns som en slags skräckblandad lycka. Jag fick också klart för mig att jag kommer att bli sövd vilket nog faktiskt känns ganska bra, framförallt att veta det.

Nu återstår bara att se om jag kommer att vara på fötter (eller ska jag säga tumme?) igen till den 8 mars då Oskar ska ha födelsedagsfirande med sin släkt i Stockholm. En enorm paket-hand lär jag utan tvekan ha men förhoppningsvis kommer jag att vara så pigg igen efter operationen att jag kan åka till Stockholm över dagen.

♥ Inga kommentarer ♥ 11 februari, 2009 kl 20:11 ♥ Kategori: Sjukligt, Vägen tillbaka, Vardagligt
♥ Ettiketter:

Lycka!!

Nu är jag lycklig!
Läkarbesöket tidigt, tidigt imorse gick minst sagt över förväntan. Läkaren sa direkt att det är en gammal skada som inte är några problem att åtgärda med en operation. Han är lite fundersam över huruvida det onda i handleden kommer från tummen eller om det är något annat men han misstänker, som jag, att det kommer av felbelastning pga just tummen.

Han skrev alltså upp mig för operation redan om en månad och jag känner mig så lättad! Samtidigt är jag lite nervös över att operera handen men det är just själva operationen jag är orolig över. Jag vet att det sedan är en lång process för att komma igång igen med handen. Först är det ca 6 veckor med tummen helt stilla vilket innebär gips. Sedan gäller det att komma igång igen ordentligt och få upp rörlighet i handen igen. Läkaren sa att det skulle ta upp till tre månader efter operationen innan jag var återställd i handen men det är det värt. Om man tar det i perspektiv till hur länge jag haft ont så känns tre månader helt klart överkomligt att vänta för att sedan vara av med problemet.

Läkaren tyckte också att jag skulle få träffa deras arbetsterapeut som är specialist på just händer, även hon, och en halvtimme senare satt jag inne hos henne. Läkaren hade en vision om att hon skulle kunna fixa ett stöd som jag kan ha bara på tummen som gör att jag inte kan böja den fel och på det sättet kanske kunna kolla och se om resten av det som gör ont hänger ihop med det. Arbetsterapeuten, som passande nog har spelat fiol seriöst, var jättetrevlig och förstående och tyckte att operation verkade väldigt vettigt. Hon gjorde också det bästa stödet hittills som jag ska ha främst när jag spelar fiol och det fungerar faktiskt iallafall lite på rätt sätt! Det är första gången jag får något som faktiskt hjälper och inte stjälper. Jag fick också en ny tid hos henne om 1½ vecka för att kolla om den fungerar som det skulle.

Nu är det bara att vänta och hålla nervositeten i styr i en månad och sen är det dags att fixa detta!
Jag längtar verkligen!

♥ Inga kommentarer ♥ 6 februari, 2009 kl 23:49 ♥ Kategori: Vägen tillbaka, Vardagligt
♥ Ettiketter:

18 dagar.

Det är antalet dagar kvar tills jag får min dom. Min dom om huruvida jag kommer att kunna satsa på fiolen eller om jag bokstavligt talat måste lägga den på hyllan. Jag vill så gärna kunna spela igen. Kunna stå i timmar och bara glömma allt annat som gnager och försvinna bort.

18 dagar kanske inte verkar som en särskillt lång tid men när jag gått sedan april, vilket nu är tio långa månader, med ont i handen och utan att kunna spela mer än väldigt sporadiskt och nu går och väntar på att få veta min dom så känns det som en hel evighet. Samtidigt är jag rädd, jag fasar för att dagarna ska gå så jag är en dag närmre. En dag närmre då min framtid mer eller mindre kommer att avgöras.

Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om läkaren säger att jag aldrig kommer att kunna spela fiol. Att jag inte får spela.
Hela min värld kommer att rasa då.

För nu finns det bara att hoppas.
Blunda, hoppas och drömma.

♥ Inga kommentarer ♥ 19 januari, 2009 kl 12:21 ♥ Kategori: Tankar, Vägen tillbaka
♥ Ettiketter:

Vägen tillbaka – del 4

Efter över en månads vila igen har jag äntligen spelat igen! Jag har bestämt att ta det riktigt lugnt nu och trappa upp långsamt.

Idag började jag med en fingerövning och ett stycke och det gick faktiskt helt okej! Det lät såklart inte så bra alltid men handen kändes inte någonting. Har även testat att spela lite gitarr idag så jag hoppas att handen håller sig i styr nu!

Håll tummarna för mig!

♥ Inga kommentarer ♥ 15 oktober, 2008 kl 00:07 ♥ Kategori: Vägen tillbaka
♥ Ettiketter:

Vägen tillbaka – del 3

Igår spelade jag i ca 15 minuter och det gick okej. Hela min kropp är fortfarande så ovan vid att spela så det känns bara konstigt. Samtidigt hugger det i hjärtat att behöva lägga ner fiolen igen efter ynka 15 minuter.

Något som oroar mig är att jag börjar känna av handen lite igen. Förhoppningsvis är det bara träningsvärk som känns likadant.

Jag försökte förklara det här för Oskar igår om hur det känns att inte kunna spela. I början av sommaren var vi ifrån varandra i fem veckor och mot slutet var vi båda galna av att inte kunna träffas. Det här är som det fast att vi fortfarande skulle vara ifrån varandra och att vi skulle ha varit tillsammans i fjorton år istället för två.
Det är min näst största kärlek här i livet som jag måste avstå ifrån, ett stort hål i mig som inte blir fyllt varje dag.

Läs även andra bloggares åsikter om Fiol, Spela, Kropp, Hand, Hjärta, Hugger, Oro, Kärlek, Hål

♥ Inga kommentarer ♥ 16 augusti, 2008 kl 17:51 ♥ Kategori: Vägen tillbaka
♥ Ettiketter:

Vägen tillbaka – del 2

När jag spelade idag kändes det verkligen hur svag jag blivit i armar och nacke. Några fingerövningar och jag var nästan skakig i vänsterarmen av ansträngningen och träningsverken från igår.  Jag är lite smått fascinerad över hur många små muskler man har överallt utan att tänka på det.

Jag spelade totalt i 15 minuter. Satte äggklockan i bokhyllan på 10 minuter och när den ringde kände jag mig inte alls färdigspelad, inte psykiskt iallafall. Kroppen ville inte spela alls idag tror jag men 5 minuter till pressade jag och det gick bra.

Känns skönt att ha kommit igång lite med spelandet igen och att handen sköter sig okej, det gör inte mer ont där än i resten av kroppen. Alltför illa tycker jag inte att det låter heller. Ska bli kul att höra hur det låter när jag kommit igång igen!

Läs även andra bloggares åsikter om Fiol, Musik, Spela, Ont, Armar, Nacke, Öm, Muskler, Öva

♥ Inga kommentarer ♥ 11 augusti, 2008 kl 22:58 ♥ Kategori: Vägen tillbaka
♥ Ettiketter:

Vägen tillbaka – del 1

Igår var det andra gången jag spelade sen jag började använda handen men för mig räknas det som första gången. Det är första gången sen jag på allvar bestämde mig för att ta tag i det och komma igång igen.

Jag spelade nog i ca 40 minuter skulle jag tro. Satt och letade noter på nätet också ibland men det räknas inte som tid.

Det låter inte alls som det gjorde i våras när jag spelar. Jag är riktigt ringrostig efter flera månaders ofrivilligt uppehåll. Men på ett sätt går det bättre. Jag har bestämt mig och det hjälper mycket.

Handen skötte sig bättre än jag trott att den ska göra. Resten av kroppen skötte sig mindre bra. Jag har fått ont i varenda liten muskel i hela överkroppen som man inte tror att man har. Här pratar vi inte biceps och triceps utan alla andra små muskler överallt. Men det var en bra början även om jag spelade lite för länge.

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Fiol, Träna, Spela, Öva, Vägen tillbaka. Ont, Muskler

♥ Inga kommentarer ♥ 11 augusti, 2008 kl 16:53 ♥ Kategori: Vägen tillbaka
♥ Ettiketter:

Äldre inlägg »