Såhär såg jag ut efter att ha smitit fram och tillbaka några vändor mellan skolhusen i regnet imorse, det kändes som att jag var på god väg att börja likna en pudel i håret. Efter diktatet var det dags att ta tag i en del övning.

Det blev en smått kaosartad timmes stämrep före lunch och när min tvätt dessutom fortfarande inte var torr efter ett dygn i det ofungerande torkrummet hade jag lust att flytta tillbaka till Uppsala och bli datavetare på heltid igen och aldrig syssla med musik igen. Eller i alla fall dra täcket över huvudet och gråta resten av dagen. Istället gick Annie och jag ett varv runt sjön och det var verkligen välbehövt! Vi fick verkligen huvudena rensade i höstblåsten. Sen drack vi te och tittade på videor på söta små djur innan det var dags för orkesterrep, som jag då mest fasade inför.

Repet gick verkligen över förväntan och jag kände mig inte längre helt dum i huvudet när det kommer till musik. Det var verkligen en sten som föll från hjärtat då. Efter en väldigt flummig och rolig middagspaus var det slagsmål om vartenda övningsrum i anslutning till stråksalen för hinna att öva igenom det vi skulle tänka på inför nästa rep. Det resulterade i att jag hamnade i duschrummet och Rebecca i omklädningsrummet utanför. Alla övningsrum är bra övningsrum, men ett notställ hade ju helt klart underlättat. Akustiken där inne är så himla maffig, där ska jag helt klart öva mer!

De två timmarna med orkesterrep efter middagen gick riktigt bra de också så nu känns det utan tvekan mycket lugnare inför konserten på lördag. Sista låten som repades har ingen violastämma så jag satte mig på golvet och lyssnade. Där blev jag sedan sittandes, väldigt övertrött, i en timme och pratade och skrattade med trevligt folk.

Nu har jag kraschat i säng med en kopp te och ska alldeles strax lägga mig för att sova. Ska bli såå skönt! Sömn är verkligen vad jag behöver just nu. Så skönt att kaosdagen vände och fick ett riktigt bra slut.