Etikettarkiv: Leva

First day of my life

Helt plötsligt stod jag och tittade på det här när jag var på väg hem nu på eftermiddagen efter att äntligen ha tagit tag i det jag borde tagit tag i redan i tisdags. Precis vad jag behövde just nu. Helt klart så otroligt passande! För det är ju faktiskt inte svårt på något sätt, är någon ett as finns det inte så mycket mer att fundera kring även om det kanske gör ont ett tag.

Jag ska nog inte tvivla på min magkänsla i fortsättningen, det fanns uppenbarligen anledning till att jag tvekade även om jag inte riktigt då förstod varför. En sak är säker, nu är det jag och enbart jag som gäller. Jag ska göra saker som jag mår bra av, öva massor och dricka vin med vänner. Lyssna på musik, läsa, fotografera, titta på film, skratta och leva fullt ut! Jag ska se till att nå mina drömmar.

 

(Om det inte var uppenbart så kommer det inte längre att förekomma någon tysk här på bloggen.)  

Jag väljer att leva

Idag är det ett år sedan en vän valde att avsluta sitt liv. En vän som jag lärde känna under en mindre rolig period av mitt liv men samtidigt en period som jag har lärt mig otroligt mycket av. En period som har format mig till den jag är idag med alla erfarenheter, både positiva och negativa. En period som jag tog mig upp ur och gick vidare, mycket rakare i ryggen och med enormt mycket mer livserfarenhet i bagaget. Det gjorde tyvärr inte hon.

Det var alldeles för länge sedan jag träffade henne sist men vi hade kontakt emellanåt och vi skulle ses både före och efter jul för drygt ett år sedan men olyckliga omständigheter gjorde hela tiden att det inte blev av. Det sörjer jag såhär i efterhand, jag trodde såklart att det skulle komma fler chanser. Det var först på hennes födelsedag i början av mars som jag insåg vad som hade hänt, då hade jag i flera veckor tänkt att jag skulle smsa henne men annat kom hela tiden i vägen.

Med tanke på hur jag lärde känna henne så kändes det lite extra, just det faktum att hon själv valde att avsluta sitt liv. På ett sätt kände jag att det, statistiskt sett, lika gärna hade kunnat vara jag. Skillnaden där är att jag hela tiden har sett en framtid med nya saker att upptäcka som jag vill uppleva, även om den ibland varit väldigt avlägsen.
Det är så fruktansvärt tragiskt att det ska behöva gå så långt som att en jättefin tjej väljer att lämna den här världen och jag blir så arg över att hjälpen inte är tillräcklig. Den är på inga sätt tillräcklig, så länge det fortfarande finns folk som väljer den utvägen så är hjälpen inte tillräcklig.

Efter att första chocken och sorgen lagt sig insåg jag att det bästa jag kunde göra, det enda jag faktiskt kunde göra, var att leva för oss båda två. Hon valde att avsluta sitt liv alldeles för tidigt. Jag hittade vägen tillbaka till livet för att det fanns, och fortfarande finns, så mycket kvar som jag vill göra och upptäcka. Det absolut bästa jag kan göra nu är att leva för oss båda. Att våga ta risker och chanser, inte låta någonting hindra mig och framförallt inte ångra någonting.
Jag väljer livet, att leva fullt ut. Idag och varje dag.