Inlägg med etiketten Lycka

Snöööööö!

Jag och Josefin studsade runt som små barn efter lunchen för det snöar ute! Lyckan är enorm!

Tänk vad mycket lite snö kan göra, det blir ju framförallt så mycket ljusare ute!
Nu ska jag ta tag i mig själv så jag blir av med alla måste-göra-innan-jag-åker-ikväll och kan fika resten av dagen istället.

♥ Inga kommentarer ♥ 7 december, 2011 kl 13:17 ♥ Kategori: Vardagligt
♥ Ettiketter: Fika, Lycka, Packa, Snö, Vinter

Tankar på ett tåg en söndagkväll

Jag är säkert jättelångt efter alla andra som redan har lyssnat på alla fantastiska sommarpratare på radio men jag har fram tills idag inte lyssnat på ett enda sommarprat.
Det tänkte jag att det skulle bli ändring på så jag hade laddat ner Mark Levengoods program från midsommardagen och stoppade trött och lite vemodigt in lurarna i öronen när jag satte mig på tåget i Uppsala för att åka tillbaka upp till Bollnäs igen.

Nu, dryga timmen senare, är jag helt förälskad! Hans sätt att berätta både roliga och mindre roliga händelser på är underbart och han lyfter fram detaljer som gör berättandet så mycket mer levande. Jag satt i dryga timmen och bet mig i läppen för att inte skratta högt för mig själv på tåget samtidigt som jag emellanåt fick kämpa för att hålla tårarna borta. Han verkar vara en så sympatisk och mysig person att jag skulle kunna sitta och lyssna på hans berättelser i många timmar till. Han fyllde mig med en skönt rosa, fluffig lycka.

Han fick min vemodsklump i magen att försvinna och istället känner jag nu, som jag ju vanligtvis också känner, att allt kommer att bli bra och att jag har gjort rätt val. Livet är krokigt och inte alltid lätt att förstå sig på men allt sker av en anledning och saker har en förmåga att lösa sig om man bara ger det lite tid och ett öppet sinne. Och såklart ser på saker med glädje och livslust.

Hur mycket jag än saknar Uppsala och alla fantastiska människor där så är det i Bollnäs jag ska vara just nu. Jag måste ge min största dröm här i livet en chans, annars kommer jag alltid att undra över vad som kunde blivit. Jag vet att jag har en lång väg att kämpa och det är inte säkert att det går som jag vill. Men nu kommer jag i alla fall kunna tänka tillbaka och känna att jag faktiskt försökt, att jag vågat chansa och följt mitt hjärta istället för att ha gjort det som är tryggt och förnuftigt.

Hur långt det kommer att bära? Ja, det återstår att se men jag vet vad min dröm är och jag ska göra allt jag kan för att nå den!

♥ 1 kommentar ♥ 4 september, 2011 kl 20:12 ♥ Kategori: Tankar
♥ Ettiketter: Bollnäs, Drömmar, Glädje, Lycka, Musik, Sommarpratare, Tåg, Tankar, Uppsala, Vemod

Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont. Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod. Som ett hjärta som vägrar sluta slå.

Jag hade inte särskilt höga förväntningar inför kvällen annat än att konserter alltid får mitt hjärta att slå lite snabbare. Jag är snart 23 år och har nog ansett mig ha växt ifrån hans musik lite mer för varje år som gått, inte för att jag egentligen någonsin varit jätteimponerad av honom musikaliskt. Men på något sätt lyckas hans musik ändå leta sig in i mitt hjärta på ett märkligt sätt och stanna kvar där länge. Alla konserter jag varit på med en vän, ja det är några stycken vid det här laget, har alltid lämnat en speciell känsla. Det går inte att komma ifrån.

Jag var allt annat än imponerad av hans senaste album och där någonstans kände jag att nej, det där är nog ett avslutat kapitel i mitt liv. Framförallt när jag kommer in i konserthuset och ser alla femtonåringar som springer runt med hattar, randiga tröjor och tajta jeans, då kände jag att den tiden var förbi.
Det var vad jag trodde, ja.

Så fort de kliver på scenen känner jag hur det hugger till i hjärttrakten någonstans och det är inte bara den där vanliga kärleken till musikerna, instrumenten och tonerna. Nej, jag är 17 år igen. 17 år och känner precis alla de där känslorna som jag kände som förvirrad och osäker 17-åring hemma i mitt gamla sovrum. När jag låg på sängen hemma hos min vän och vi lyssnade på skivorna om och om igen och jag trodde nog aldrig att jag skulle få veta hur riktig kärlek kändes. Vem skulle någonsin vilja ha mig?

Samtidigt som jag kände mig 17 år igen kände jag att jag har fått en helt annan insikt om saker nu. Jag är en helt annan person idag men det var på ett sätt ganska skönt att få känna den där 17årskänslan igen för en stund. Jag var 17 år igen och kunde försvinna in helt i musiken och bara svepas med av alla falskt sjungna toner och vackra, vemodiga melodier. Jag var 17 år och trodde att jag jämt skulle må dåligt och aldrig få känna mig riktigt lycklig någonsin igen.
De där timmarna på sängen tillsammans med min vän och hans toner ur högtalarna fick mig ändå att se en liten ljusglimt långt där borta någonstans.

Jag var 18 år igen och fick ett sms en kväll när jag var med mina vänner som fick mig att tappa andan. Det är nog än idag ett av de finaste sms jag någonsin fått. 
Det är så jag säger det. Anna, världen förtjänar inte dig.
Har man inte verkligen lyssnat på låten kan det nog vara svårt att förstå det fina i det, det inser jag. Men jag som hade lyssnat på den minst fem gånger om dagen i många månader, jag glömde för en stund bort hur man andas ordentligt när jag läste de elva små orden om och om igen. Han var ju på konsert den kvällen, det visste jag, han som visste att det var min favoritlåt och hörde den på konserten och smsade mig.

Jag var 19 år och stod i ett hav av folk på en konsert i Stockholm och det kändes som att varenda vemodig låt han sjöng handlade om mig. Det där med kärlek var bara elände, vad skulle det vara bra för? Det var ändå bara svårt och jobbigt jämt, var det egentligen värt allt?
Även när jag var 19 år hjälpte hans vemodiga melodier mig genom det jobbiga och jag kom ut på andra sidan, lite starkare och lite klokare.

Idag är jag snart 23 år gammal, ja jag börjar då och då känna mig lite gammal faktiskt, och trodde att den tiden var över då jag naivt kunde låta hans falska stämma ta över så fullständigt. Istället sitter jag i den mörka, överfulla salen i över två timmar och tar in vartenda ord han sjunger och känner mig som 17 år igen.
Skillnaden nu är att jag går därifrån och vet att saker kommer att bli bra. Jag tror inte längre att det kanske någon gång kan bli okej utan jag vet att allting kommer att bli bra. Det har jag ju bestämt och vad finns då som hindrar från att det börjar vara bra från och med nu?

♥ 1 kommentar ♥ 7 mars, 2011 kl 01:07 ♥ Kategori: Musik, Tankar
♥ Ettiketter: Kärlek, Konsert, Lycka, Musik, Tankar, Vemod

Äntligen!!

Åh! ÄNTLIGEN har papperna jag väntat på en halv evighet kommit! Jag har äntligen fått en operationstid för att städa upp min trasiga mage lite och det är inte ens särskilt långt dit!

Jag är så glad att jag inte vet var jag ska ta vägen riktigt!!! Det är helt fantastiskt och jag längtar så jag nästan går av lite! Hoppas verkligen på att bli hjälpt av operationen så det är enbart positivt och jag är inte ens nervös. Bara förväntansfull och glad!

26 oktober är det (troligen) inskrivning och dagen efter plockar de ut allt elände ur min mage! Annars är alternativet att det är operation den 26e och inskrivning dagen innan, lite luddigt det där så jag får ringa och reda ut allting. Men i slutet av oktober blir det i alla fall! Hoppas verkligen att allt går som det ska så det blir av då!

♥ Inga kommentarer ♥ 6 oktober, 2010 kl 22:28 ♥ Kategori: Sjukligt
♥ Ettiketter: Datum, Endometrios, Förväntansfull, Lycka, Mage, Operation

Några favoriter just nu…

Det här är nog det finaste jag sett idag tror jag. Så himla gullig fotoserie och hennes berättelse om det är helt fantastisk.
Jag hittade en krönika som jag bara måste uppmärksamma också. Det är nog bland det finaste och mest vemodiga jag läst på länge. Jag vet inte om den egentligen gör mig glad eller ledsen men den berör mig väldigt mycket i alla fall.

Nu ska jag sova, borde sovit för många timmar sedan. Trött är bara förnamnet.

♥ 3 kommentarer ♥ 22 augusti, 2010 kl 00:38 ♥ Kategori: Vardagligt
♥ Ettiketter: Favoriter, Foto, Lycka, Musik, Sova, Tankar, Trött, Vemod

Lycka på burk

Lycka är när man har snälla föräldrar som letar igenom hela Ica efter något med choklad som jag kan äta, utan både utan mjölk, spannmål och potatis. Det var välbehövligt efter en lång dag med segt pluggande, skönt att veta att det finns nåt gott med choklad.

♥ 2 kommentarer ♥ 10 augusti, 2010 kl 22:38 ♥ Kategori: Vardagligt
♥ Ettiketter: Choklad, Lycka, Plugga

Lycka är att kunna vrida på huvudet

Har man inte kunnat vrida på huvudet på två dagar utan att det antingen tar tvärstopp (åt ena hållet) eller gör vansinnigt ont (åt andra hållet) är det en obeskrivlig lycka när man faktiskt KAN vrida huvudet igen. Det krävdes lite mirakeljobb av en helt fantastisk sjukgymnast på Klarälvskliniken för att jag skulle börja fungera litegrann igen. De ömma musklerna går inte att få bort bara sådär men det är enormt mycket bättre nu jämfört med förut.

Hon var snäll nog att klämma in mig så jag skulle få komma idag och hon både knakade och knådade mig. Hon hann även med att oj:a sig över mina trasiga muskler i nacken, axlarna och ryggen, jag är tydligen ganska rejält trasig. Fick några övningar att göra för att hålla igång rörligheten så inte musklerna går tillbaka till det låsta läget igen och även lite förmaningar om att inte lyfta tungt eller anstränga mig för mycket närmsta dagarna. Ska försöka få tag på en bra sjukgymnast som kan hjälpa mig med min trasiga kropp hemma så jag förhoppningsvis ska slippa sånt här i fortsättningen.

Ska det vara så svårt att ha en hel och fungerande kropp? Magen har fått för sig att bli värre igen också som grädden på moset. Bara för att göra allt ännu mer eländigt.

Så, nu har jag gnällt klart för ett tag hoppas jag. Återkommer nog lite senare med lite foton från dagen, om jag inte lägger mig och sover istället.

♥ 3 kommentarer ♥ 26 juli, 2010 kl 22:06 ♥ Kategori: Människor, Sjukligt
♥ Ettiketter: Gif, Lycka, Muskler, Nacke, Nackspärr, Sjukgymnast, Träning, Värk

Lycka är att stå ute i solen och spela fiol

Foton: Toxen

Det finns nog inget härligare än att stå barfota ute i gräset vid en sjö och spela i flera timmar. Det är en sådan frihet att spela utomhus. Inga väggar som hindrar tonernas framfart och vinden kan bära iväg musiken överallt.
Hade inte solen gömt sig bakom träden så det blev svalt hade jag nog stått där än och spelat. ♥

♥ 2 kommentarer ♥ 6 juni, 2010 kl 15:20 ♥ Kategori: Människor, Musik
♥ Ettiketter: Barfota, Fiol, Foto, Gräs, Lycka, Sjö

Tillsammans finns inga hinder

Det finns en människa som aldrig slutar att överraska mig. En person som alltid finns där för mig oavsett och som alltid sätter mig först. Han sitter med glädje uppe med mig hur trött han än är för att han hellre ser att jag har sällskap och vet hur jag mår än att få några timmars sömn. Han hjälper mig när jag behöver hjälp, stöttar när jag behöver stöd, tröstar när jag behöver tröst och skrattar med mig när jag är glad.

Det är såklart allra finaste Toxen jag pratar om. Min bättre hälft som alltid finns vid min sida och hela tiden kommer på nya knäppheter och tokigheter. Han som kan få mig att skratta trots att jag är på uruselt humör och som tittar på mig med den mest underbara blick man kan tänka sig.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom och framförallt hur jag skulle orka fortsätta kämpa varje dag. När jag emellanåt bryter ihop och verkligen inte står ut längre så orkar han för oss båda och på det viset får jag ny ork för jag ser att det finns någonting att kämpa för.

Tillsammans kan vi klara allt och lite till. Tillsammans finns det inga hinder som är för stora för oss att ta oss över. Tillsammans krigar vi mot min trasiga kropp och gläds över alla framsteg.

Jag vet inte hur jag kan visa tacksamhet och uppskattning nog över att få ha en så fantastisk människa i mitt liv. Att höra orden ”Hej fin!” och få världens största leende betyder mer än han nog kan ana. Det värmer rätt in i både själ och hjärta och får mig att nästan gå sönder lite av lycka.

Tack för allt!  <3 *

♥ 2 kommentarer ♥ 2 juni, 2010 kl 14:27 ♥ Kategori: Kärlek, Människor
♥ Ettiketter: Foto, Glädje, Kärlek, Lycka, Tankar, Tröst

Ett fantastiskt halvår

Ett halvår.
6 fantastiska månader.
Det är så lång tid som passerad sedan Erik och jag träffades och sedan den dagen har vi mer eller mindre varit oskiljaktiga. Nätterna vi spenderat ifrån varandra är lätträknade och av dem är det inte många som vi inte somnat med telefonerna tryckta mot öronen.

Det har varit det bästa halvåret i mitt liv. Trots att jag varit så sjuk, så länge, har det ändå varit den absolut bästa tiden i mitt liv. Ingenting känns omöjligt när jag har honom bredvid mig, inte ens att få min trasiga kropp frisk. När jag inte orkar kämpa längre finns han där och hoppas och kämpar för oss båda och stöttar i vått och torrt. Han får mig att skratta när ingen annan kan få mig att känna minsta lilla glädje och han får mig att tro på mig själv.

Tillsammans kan vi klara allting. När jag tittar på honom känner jag en enorm lycka. Lycka över att han är min och att han är så fantastiskt fin och underbar. Glädje över att jag kan få honom att skratta bara genom att titta lite finurligt på honom eller peta lite på hans arm, för att han vet precis vad det betyder. Att se hans blick full av lycka och glädje är det absolut bästa som finns.

Någon knäppare, galnare människa har jag dessutom aldrig träffat på och han har precis lika livlig fantasi som jag har. Han kan utan problem se krokodilen jag såg begravd under snön när jag var ute i skogen i vintras med kameran och kom hem och visade en bild på en trästock. Han blir lika exalterad över bilder på söta små djur och tecknade, gulliga filmer som jag blir och vi kan sitta i evigheter och prata om fotogrejer utan att tröttna.

Jag älskar honom mer än jag trodde var möjligt och är helt vansinnigt lycklig över att han är min. ♥ Jag hoppas och tror att vi kommer få en fantastisk fortsättning på vårat liv tillsammans. Början har varit helt fantastisk trots alla motgångar så nu kan det bara bli bättre!

♥ 5 kommentarer ♥ 11 april, 2010 kl 23:21 ♥ Kategori: Kärlek, Människor
♥ Ettiketter: Foto, Glädje, Kärlek, Lycka

Kärlek och trygghet

Att kunna lita på en person till hundra-tio procent är en fantastisk känsla. Känslan att det finns någon där som gör vad som helst för en och alltid ställer upp är helt underbart.
När man har någon att somna bredvid varje kväll som inte har någonting emot att ligga och titta på en tills man somnar om man inte mår riktigt bra, bara för att vetskapen att man inte är vaken ensam gör att allting känns bättre. Det är lycka och trygghet, att veta att det alltid finns någon där för en varenda sekund av dygnet.

Jag vet att jag kan väcka Erik mitt i natten om jag mår dåligt och att han mer än gärna är vaken med mig. Jag märker hur han till varje pris försöker muntra upp mig när jag känner mig trött och nere. Han förstår när jag är sur och butter på allt annat och kanske råkar ta ut det på honom och kokar nudlar åt mig istället för att bli arg, för att han vet att jag blir ännu mer sur när jag är hungrig.

Jag har aldrig träffat någon som kan få mig att skratta trots att jag egentligen är på uruselt humör och mest av allt bara vill dra täcket över huvudet. Jag förstår inte riktigt hur det går till men oftast slutar det med att jag fräser lite skämtsamt att han är dum som får mig att skratta, vilket gör att vi båda bara skrattar ännu mer. Jag förstår inte hur han kan få mig att känna mig ännu mer himlastormande jättekär för varje dag som går trots att det gått snart ett halvår.

Det handlar kanske helt enkelt om att jag har träffat den man som är sådär helt sago-perfekt, som passar alldeles extra bra ihop med just mig. Sådär som man annars bara ser på romantiska filmer som egentligen inte ska kunna hända i verkliga livet. Redan första gången jag såg honom, sådär att jag kan komma ihåg varenda detalj, minns jag att jag tänkte: ”Det där, det där är någon alldeles speciell. Honom vill jag lära känna”.

Mycket har hänt sedan den dagen och det sista jag trodde var att jag skulle sitta här idag och inte riktigt veta var jag ska ta vägen för att jag älskar honom så mycket. Men en sak vet jag säkert, jag aldrig har känt mig såhär lycklig och trygg förut.

♥ 5 kommentarer ♥ 6 april, 2010 kl 00:44 ♥ Kategori: Kärlek
♥ Ettiketter: Foto, Kärlek, Lycka, Sur, Tankar, Trött, Trygghet

Mycket har hänt. Kanske lite för mycket. Allt går inte att sammanfatta här.

Men en sak kan jag säga, och det är att jag är lycklig. Rosa fluff-lycklig!
Mitt i all stress och hets har jag fått en lugn plats, ett ställe där allt är stilla.

En famn där jag kan vara mig själv och vila. Bara vara vi.
En person som betyder mer än jag trott var möjligt på så kort tid.
En person som fått mig att inse så mycket om mig själv utan att nog ens själv vara medveten om det.

Han får mitt hjärta att slå ett extra slag och får mig att skratta så jag får ont i magen.
Han får mig att leva igen.

<3

♥ 2 kommentarer ♥ 4 november, 2009 kl 17:12 ♥ Kategori: Tankar
♥ Ettiketter: Glädje, Kärlek, Lugn, Lycka, Tankar