På väg till tåget med Annie som trevligt sällskap började jag fundera över övergångsställe-skylten som vi passerade.
Har Herr Gårman alltid haft rumpa?!
Det syns kanske dåligt på bilden men jag lovar, han har rumpa! Har han alltid haft det?
Nu sitter jag på tåget och lyssnar på Morgan Allings sommarprat från några år sedan. Verkar väldigt intressant och hemskt på samma gång.
Skärtorsdagen till ära var det påsklunch i matsalen. Så mycket god mat på en gång är lite för bra, jag åt alldeles för mycket och fick en himla matkoma. Inte bra när man ska försöka packa och styra upp saker på ett bra sätt efteråt. Tröttheten är helt enorm just nu.
Tröttheten kan nog också till viss del hänga ihop med att jag satt i över två timmar igårkväll och försökte bota min stationära dator från någon otäck sjukdom som den drog på sig precis när jag skulle krypa i säng. Det är oklart om det är hårddiskshaveri eller virus, eller kanske både och. Den fungerar i alla fall inte alls så får jag ingen snilleblixt över påsken får det bli ominstallation av hela härligheten när jag kommer tillbaka. Inte riktigt vad jag känner för att lägga min tid på just nu.
Nej, åter till packningen nu så jag har det ur världen! 
Innan tåget går blir det middag med Annie.
Nu är jag framme i Bollnäs igen och har börjat landa lite och ska alldeles strax krypa i säng. Det har varit en så himla trevlig kväll med full med överraskningar.
Överraskning nummer 1: När jag klev av tåget stod Annie på stationen och väntade. Så kul att träffa henne igen och få sällskap från stationen.
Jag packade upp min matlåda och började fixa med det i lugn och ro och smsade samtidigt Fanny och Josefin att jag var tillbaka och var i köket med Annie. Strax därefter dök Fanny upp och vi satt och pratade medan jag åt i lugn och ro. Lite för lugn och ro om man frågar Annie. 
För så fort jag tagit sista tuggan skulle hon promt visa mig någonting i stråksalen på en gång.
När jag väl fått styr på min middag konstaterade jag lättat att jag inte behövde tänka något mer för kvällen så när hon sa att vi skulle till stråksalen följde i lugn och ro med henne utan att tänka så mycket på det.
Överraskning nummer 2: När vi öppnde dörren var det becksvart i stråksalen och när Annie väl hittat lampknappen så satt hela klassen där inne och hade fixat överrasknings-välkommen-tillbaka-fika. Så himla gulligt och jättekul verkligen att träffa alla igen! De hade till och med satt upp ballonger i taket! 
Så där satt vi och pratade ett bra tag, jag gick inte därifrån förrän framåt halv elva.
Nu är jag tröttare än tröttast men så nöjd och glad att vara tillbaka igen. Har fixat och donat lite här för att kunna krypa i säng alldeles strax. Packa upp väskan får bli ett senare problem, nu är det vila som gäller och jag kommer helt klart att somna med ett leende på läpparna.
Överraskning nummer 3: När jag startade datorn och kopplade in min wlansmottagare kom kvällens, förhoppningsvis, sista överraskning (fler överraskningar orkar jag nog inte med för ikväll 
). Skolans internet fungerar för mig så nu har jag vad jag hoppas är hyfsat vettig internetuppkoppling!
God morgon!
Nu är det frukost som gäller och ett försök att vakna till ordentligt. Det känns fortfarande som att jag sover. *gäsp* Jag vet inte om det är nya iOS i iFånen som inte riktigt samarbetar med mig eller om jag helt enkelt var fruktansvärt trött inatt när jag borde vaknat och petat i mig kortison. Oavsett orsak så får jag betala för det nu i form av enorm sömnighet och en aning förvirring. Jaja, lite extra spänning såhär en måndagsmorgon antar jag.
Om en timme ska jag iväg till Pan igen för att få en omgång akupunktur till. Det får förhoppningsvis fart på min sega kropp idag. Framåt kvällen ska jag försöka leta mig norrut igen i hopp om att tågen går som de ska.
Nu ska jag ägna mig åt kaffet och boken istället, det är ungefär vad min hjärna klarar av än så länge.
Nu har jag lyckats ta mig till Uppsala med lite stök. Tåget som jag ville ta från Gävle var fullbokat så efter ytterligare strul med bokningssystemet på stationen i Bollnäs fick jag nöja mig med att ta Upptåget istället en kvart senare. När jag närmade mig Gävle och de ropade ut byten var jag däremot himla nöjd med att ha biljett till Upptåget istället för det vanliga SJ-tåget. Det var nämligen försenat, och inte lite heller! Ordinarie avgångstid var 12.12, den nya preliminära tiden var 13.50. Så dags hade jag hunnit vara i Uppsala i 10 minuter redan, det var nog meningen att jag skulle slippa den där förseningen tror jag.
Strax före två klev jag frusen in hos Pan för att få en omgång nålar stuckna i mig. Inte så behagligt den här gången, kändes rätt rejält i magen och de punkter i fötterna som ska påverka livmodern. Fast jag gillar nästan mer när det gör ordentligt ont när jag är där, då har det bäst effekt!
Nu har jag kraschat i fåtöljen hos föräldrarna och hunnit med fika också. Den ganska hektiska veckan med mycket att göra har hunnit ikapp mig så jag är helt galet trött och ser fram emot en lugn kväll. Middagen håller på att dukas fram redan vilket passar min hungriga mage alldeles utmärkt. Sill och snaps till förrätt har jag hört ryktas om. Lyx!
Det är både vinter och sol idag så Bollnäs visar sig verkligen från sin bästa sida när jag åker härifrån. Jag hoppade precis på tåget till Gävle och kommer till Uppsala vid 13. Ska bli skönt med en helg hemma, träffa kompisar och föräldrarna lite igen. Sen ska jag till Pan idag och på måndag, verkligen välbehövt. Framförallt idag när alla muskler gör ont efter all övning och en förkylning börjar smyga sig på.
Passar på att hoppa in hos min violinmakare också när jag ändå är i stan för att köpa nya strängar, det är dags för byte igen och jag är sugen att pröva på en annan sort. Så det ska nog få bli eftermiddagens projekt: strängbyte!
Stråkorkesterrep har det hunnits med på morgonen också, det är himla kul musik vi spelar men huvudet och fingrarna var inte riktigt tillräckligt vakna för att det skulle gå så bra som jag ville. Men det är bara att öva mer på det helt enkelt.
Nu ska jag äta en banan och läsa lite, ta vara på vilan på tåget helt enkelt.
Nu har jag släpat mig genom nysnön till tåget och äntligen fått krascha på min plats. Armarna känns dubbelt så långa efter att ha bråkat med min stora, tunga väska hela vägen men nu får jag vila i två timmar. Oj oj oj vad trött jag är nu! Helt galet! Musik i öronen och försöka förtränga magen som gör mer ont och vila.
Det verkar som att pappa kommer från Stockholm med ett tåg strax före 22 så jag får nog sällskap från stationen. Det innebär även hjälp med väskan vilket just nu känns väldigt lockande.
Sen undrar jag lite hur det kommer sig att jag alltid hamnar i närheten av illaluktande fyllon på tågen. Nästan varje gång har jag gjort det, jättemärkligt. Är det fyllonas nöje, att åka tåg och dricka dyr sj-öl?
Vädret och ett inställt adventsfirande på stan gjorde att jag höll mig hemma och adventsmyste med föräldrarna istället.
Vi åt lussebullar och kakor…
…och drack glögg och te till julmusik för att försöka stänga ute stormen och regnsmattret mot fönsterna.
Men någonstans strax efter middagen och att jag övat Bachfugor i närmare två timmar hände något. Spöregnet övergick i snö! Snö som låg kvar lite dessutom. Hur gick det till?
Nu är det mer än hög tid att sova för mig som har ett tidigt tåg norrut att passa imorgon. Valde att åka tillbaka imorgon bitti istället för att förhoppningsvis missa stormen.
Nattinatt!
En tågresa plus en taxiresa senare är jag framme i Bollnäs och har hunnit landa lite. Det gick ganska bra att åka hit ändå, tittade på Heroes på tåget och försökte ignorera gubben framför som luktade både fyllo och cigarettrök. Annie var snäll och hjälpte mig upp för trappan
med väskan så jag slapp släpa den när jag kom hit. De skulle basta ikväll och det hade varit himla mysigt att vara med men det får bli te och mer Heroes för min del istället. Sitter insvept i den härliga filten jag fick av Sanni, Nea och Linnea när de var här och hälsade på, verkligen superbra nu när det är kallt och jag inte mår helt toppen.
Hoppas att vila gör att magen blir snällare igen, den gör mer ont efter att ha varit igång en massa. Så nu är jag himla trött och känner mig lite konstig efter resan och allt fläng med packning idag. Hoppas kunna sova ordentligt så jag är så pigg jag kan inför repet imorgon, det är ju ändå bästa medicinen.
Känns både bra och dåligt att vara här igen, hade på ett sätt varit skönt att få vila upp mig lite mer hos föräldrarna men samtidigt kan jag ju inte sitta på deras soffa hela livet. Nu gäller det att få pli på kroppen igen så den gör som jag vill, för det här är jag inte okej med helt enkelt!
Nu verkar det nog här på bloggen som att jag inte gör något annat än att fikar hela tiden men riktigt så är inte fallet. Däremot knarkar jag mer kamomillte än vanligt i förhoppning om att det ska hjälpa mot endovärken. Kombinationen av teet, tensen, magneten och nya värktabletterna verkar ändå göra susen även om det går himla långsamt. Det är framförallt tröttheten som hindrar mest just nu, frågan är om det är vila som behövs eller att faktiskt komma igång igen.
Planen är att försöka ta ett tåg till Bollnäs vid halv sju ikväll för att kunna vara med på rephelgen. Så nu ska jag ge mig på att packa och kanske även öva lite. Får se hur lång tid saker tar, allt går lite långsammare fortfarande varesig jag vill det eller ej. Men en sak är säker, jag kommer ångra mig om jag inte gör allt jag kan för att försöka ta mig till rephelgen. Nu har jag ju klänning dessutom!
Nu har jag tagit mitt pick och pack och tuffat mig med tåget till Uppsala i sällskap av fiolen och jätteresväskan. Pappa hämtade mig på stationen och nu sitter jag i soffan hos föräldrarna och dricker en cider och firar att jag har höstlov.
Efter middagen ska jag iväg ner på nation och möta upp lite kompisar och gå på tentafest på vdala. Ska bli himla kul!
Efter en minst sagt hektisk långhelg har jag nu landat i Bollnäs igen och har övat hela dagen så jag är alldeles slut i både kroppen och huvudet.
I fredags blev det först läkarbesök på förmiddagen, Pan-besök på eftermiddagen och sist middag och klubb på Värmlands. Kul att komma ut på nation igen men en ganska stor besvikelse att det var så himla lite bekant folk där. Annat har det varit på Snerikes under sommaren då stället varit fullproppat med mer eller mindre bekant folk. Lördagen ägnades åt övning och vila och att umgås med föräldrarna. Det blev en himla trevlig och god middag i lugn och ro med mamma och pappa vilket var välbehövligt.
I söndags var det sedan dags för höstens ultimata studentevent: Sjöslaget!
Äntligen fick jag hoppa i overallen igen och umgås med en hel hög med trevliga datavetare och jag hoppade runt och var allmänt speedad. Som vanligt när jag får på mig overallen alltså. De flesta hade ganska mycket åsikter om mina smaker på svartfestisen: vattenmelonsgodis i den ena och persikogodis i den andra. De såg minst sagt roliga ut när de smakade på dem. Det blev sedan en himla rolig 23-timmarskryssning till Åbo och tillbaka med massvis av studenter och roliga upptåg. Jättekul att få krama på både Sara och Jessica igen också som jag lyckades få med tillsammans med sina respektive sambos.
Med det vanliga studentresevemodet klev jag sedan av båten igen och önskade att det gick att spola tillbaka tiden och få göra om allting igen, alternativt åka ett varv till. Men det var bara att snällt åka tillbaka till Uppsala igen, ta en välbehövd dusch, äta lite middag och sedan stupa i säng. Det blev inte många timmars sömn på båten så sömn är lite av en bristvara i min kropp fortfarande.
Det blev sedan en ganska lugn dag hos föräldrarna igår innan jag vid middagstid hoppade på tåget som tog mig tillbaka hit upp igen. Den här gången känner jag mig verkligen inte färdig med Uppsala och studentlivet där med alla kompisar. Hade bra gärna bott kvar i overallen några dagar till och varit vild student lite längre istället för att vara duktig och och diciplinerad och öva hela dagen här.
Men övat har det blivit idag och har haft både fiollektion och kvartettrep. Det har nog ändå gått ganska bra även om kropp och själ känns lite i ofas just nu. Har haft himla ont i magen senaste dagarna och det börjar ta på krafterna rejält. Idag misstänker jag dessutom en släng av pms vilket ju inte gör det hela bättre. Det försöker jag bota just nu med musik, redigering av foton och enorma mängder te. Fast det rår inte riktigt på det där märkliga vemodet som bosatt sig i mig, är nog i behov av sömn också misstänker jag.
Nej, nu ska jag nog titta ikapp lite på How I Met Your Mother med en kopp te till innan det är dags att krypa i säng.