God morgon!
Vilken lättnad det var när jag efter att ha läst på twitter om snö både här och där i landet tittade ut genom fönstret och slapp se en vit-slaskig värld där ute. Det är ganska grått och trist så vädret kunde allt visa sig från en bättre sida men åh vad skönt att det inte kommit en massa snö i alla fall! 
Nu sitter jag och äter frukost och väntar på att de ska ringa från infektionsmottagningen. Efter att ha pratat med en läkare på metabolmottagningen igår fick jag bättre direktiv om hur jag ska göra med kortisondoseringen och han skulle skicka en akutremiss till infektionsmottagningen för utredning om varför jag går med feber. Så jag skulle ringa dit idag för att prata mig till en tid så fort som möjligt. När telefontiden öppnade kl 7.30 imorse ringde jag, knappade in mitt telefonnummer och fick höra att de skulle ringa tillbaka kl 7.45. Hurra, tänkte jag, det är snabbt och bra. Trodde jag, ja. Strax före kl 10 ringde de och då fick jag inget vettigt svar alls annat än att de inte visste vad de skulle göra och hänvisade mig till en sekreterare som jag hade 3 minuter på mig att få tag på. Det gick ungefär så bra som det låter, upptaget och sedan var telefontiden slut.
Så nu sitter jag här IGEN och väntar på att de ska ringa tillbaka, kl 10.15 är den tid de sagt men det tror jag ju inte på nu. Fy vad irriterad jag blir, att det aldrig fungerar som det ska med sjukvård… Man måste ju vara frisk för att orka vara sjuk, ska det vara så svårt att förstå att de ska ge mig en tid hos en läkare så snart som möjligt? För det är just det som verkar vara problemet, de förstod inte vad han ville med akutremissen.
Igår träffade jag några vänner vid Ica och vi handlade massvis med grönsaker, lite kött och godis och hoppade sedan på cyklarna och åkte hem till mig. Väl hemma började hackandet och wokandet och vips så hade vi en himla god middag som stod färdig. Jag klagar inte över att sitta och rulla tummarna medan två killar lagar mat åt mig. 
Jag gjorde några tappra försök att låsa in och kidnappa henne så jag fick ha kvar henne här men hon var inte riktigt okej med det tyvärr. Tur att jag får träffa henne lite mer ikväll innan hon överger oss.